Efter avslutad examen 1934 började hon året därpå arbeta som folksollärare i Fredrika i Västerbotten. Hon hade redan i barndomen utvecklat intresse för att teckna och haft önskemål om att bli teckningslärare. I Fredrika, där hon i huvudsak bodde fram till 1945, tecknade och akvarellmålade hon skolbarnen och landskap.
I samband med ett lärarvikariat i Linköping 1938 studerade hon för Leoo Verde och började måla i olja. Hon utbildade sig vidare för målarinnan Brita Nordencreutz (1889-1982) och under ett halvår 1940 på Otte Skölds målarskola i Stockholm.

Vid ett besök i Fredrika 1941 kom Elsa Björkman Goldscmidt i kontakt med Berta Hanssons verk, vilket ledde till en soloutställning 1943 på Färg och form i Stockholm. Ett par år senare slutade Berta Hansson sin anställning som lärare och flyttade till faderns gård i Hammerdal för att blir konstnär på heltid. År 1947 flyttade hon till Stockholm, där hon sedan bodde och arbetade livet ut. Samtidigt behöll hon Hammerdal som sommarboende, från 1961 i en stor ateljé i byns tidigare godtemplarehus Ede Skans.
Under tiden i Fredrika var skolbarnen hennes främsta motiv. Efter andra världskriget öppnades möjligheter till utlandsresor, och Berta Hansson gjorde resor till Frankrike, Italien och Egypten. Bland annat inspirerades hon i Bretagne av kalvarjeskulptur till bilder med bibliska motiv. Hon vistades också ett och ett halvt år i södra Afrika 1953-54, där hon framför allt bodde på Svenska Kyrkans missionsstationer. Intryck därifrån redovisades senare i hennes första offentliga verk, gobelängen Tropik 1957 för Länsstyrelsen i Östersund. Berta Hansson kom också att engagera sig tillsammans med den då i Sydafrika bosatte svenske biskopen Helge Fosseus i grundandet av den konstutbildning i Rorke´s Drift i KwaZulu-Natal i Sydafrika , vilken senare också kom att leda till uppkomsten av en rik och motivmässigt lokalt förankrad textil produktion också i Lesotho och Botswana.
Berta Hansson utförde, vid sidan av måleri och teckning, ett antal stora textila verk för offentliga lokaler, ofta med religiösa motiv. Dels utförde hon själv stora applikationer, dels gjorde hon underlag för gobelänger som sedan vävdes genom Handarbetets Vänner.
Berta Hansson hade ett tätt umgänge med ett flertal andra kvinnliga ensamstående konstnärer i Stockholm, varav flera tillhörde en äldre generation. Några av dem var Maj Bring, Vera Nilsson, Siri Derkert och Ninnan Santesson. Efter uppmuntran av Bror Marklund utvecklade hon också under 1970-talet skulptur, framför allt barnporträtt i terrakotta och brons.
Under 1980-talet försämrades efter hand hennes syn. Hon fick överge akvarellmålning, men fortsatte med teckning, oljemålning och grafiska bilder huvudsakligen baserade på äldre motiv.